Healing

 

Healing innebär läkning, och en healer ägnar sig åt att genom att göra sig till en kanal för det kollektiva medvetandet möjliggöra självläkande processer. Vi har alla förmågan att läka oss själva och varandra. Det är en naturlig del av oss. Däremot lever vi i det moderna samhället på ett sätt som gör att vi har tappat kontakten med den naturliga och intuitiva delen av oss själva, att merparten av individer förefaller betrakta detta som onaturligt och konstigt. En healer kan självfallet vara av bättre och sämre kvalitet - men det handlar egentligen inte om healerns förmåga att läka någon annan. En healers kvalitet handlar istället om dennes förmåga att ställa sig själv åt sidan, och låta den universella energin verka genom sig, att tillåta sig vara ett instrument. Observera att jag här vill understryka att healing inte ska ersätta västerländsk medicin, utan utgöra ett komplement. Om jag bryter benet vänder jag mig inte till en healer - jag åker till närmsta akutsjukhus, som lägger rätt skelett och mjukdelar och gipsar. En healer kan däremot bidra till att påskynda kroppens egna läkprocess. Healing kan också bidra till att förbättra upplevelser av emotionella och allmänna fysiska problem. I enstaka fall har jag givit healing och vibrationsbehandling (se nedan) i livets slutfas, för att lindra smärtupplevelser så att den sista tiden blir mer uthärdlig.

 

 

Det finns en mängd olika former av healing och metoder. Personligen experimenterar jag med min healingförmåga och ägnar mig åt spirituell healing, såväl när- som distanshealing, samt en egenutvecklad variant med inspiration av reconnective healing. Den spirituella healingen är passiv, och jag sitter ner och tonar in mig på den jag ska fokusera healingen på, oavsett om den är fysiskt närvarande eller inte. Därefter tonar jag in mig på andevärlden, eller det kollektiva medvetandet, och låter energierna förenas och sitter i denna energi så länge som det behövs. Det är således inte jag som läker någon, jag möjliggör endast självläkande processer genom att sammanlänka energier. Den andra varianten handlar egentligen om samma sak, men jag går annorlunda tillväga. Jag tonar in mig på personen jag jobbar med och står upp och känner energierna omkring personen i händer och armar. Jag följer dessa energier, som på något sätt vägleder mig och visar hur de vill stimuleras genom rörelser, samtidigt som jag försätts i ett alternativt medvetandetillstånd. Till skillnad från det mentala mediumskapet, som är snabb i sin energi, är healingenergin betydligt långsammare. När jag ger healing utifrån min egen variant upplever jag det som om jag sitter och observerar det som händer från ett eget inre rum, och som om jag inte kan gå in och bryta det som sker hur som helst (fast det kan jag ju förstås), men det är som om jag  inte är riktigt "vaken", fast ändå är det.

 

Det händer också att jag scannar av en person eller ett djur, och få upplysningar om var i kroppen det finns problem. Ofta ser jag kroppsdelen eller organen som röda eller olivgröna som en indikator på problem, och jag kan också be om att få healingen sänd till just denna plats - men på något sätt känns det ändå som om det kollektiva medvetandet har bättre kunskap om var den läkande energin ska gå, varför jag sällan finner det nödvändigt att be om sådan specifika saker. Min tillit till det kollektiva medvetandet är mycket stort, och jag tror därför att det är bättre att ställa mig själv åt sidan och låta den verkligt intelligenta världen få verka istället.

 

Det mentala mediumskapet kan också vara ett verktyg för healing. Genom det mentala mediumskapet kan jag få tillgång till information som gör att genom att endast tala med en klient kan självläkande processer påbörjas inom dem. Ofta handlar det då om emotionella problem, som kan röra allt från sorg, stress och depression. Att få vara en del av någons självläkande process ger mig en känsla av ödmjukhet, och av att vara hedrad. Det gör gott i hjärtat att få hjälpa någon annan på detta sätt.

 

Ljud- och vibrationsterapi

På senare tid har jag också kommit att experimentera med ljud- och vibrationsterapi, och det gör jag genom att använda en typ av stämgafflar, även kallade "tuning forks". Det finns olika varianter av tuning forks, bl. a. ohm forks och otto forks, vilka tillämpar olika frekvenser (mått på frekvenser). Vidare kan gafflarna vara viktade (se bild här nedan med "klot" på gafflarna), eller oviktade (se bild här nedan med gafflar utan "klot"). Viktade gafflar ska användas som ljud eller direkt på den fysiska kroppen, där den får vibrera på skelettdelar eller direkt på muskler, medan oviktade gafflar används omkring kroppen och har en mera subtil frekvens som jobbar med eterkroppen. Bilden nedan visar även att gafflarna är olika långa, och det är de för att de har olika frekvenser och därmed olika vibrationer.

 

För mer information om dess potentiella effekter, följ länken här nedan:

http://www.biosonics.com/-strse-template/article_20/Page.bok

 

Jag måste dock erkänna att det är besynnerligt att just jag, av alla människor, som ansett detta som humbug, kvacksalveri som utövas av människor utan någon som helst verklighetsförankring (vilket egentligen jag ansåg allt vad andlighet och mediumskap var förr) nu har slutit mig till denna form av terapi - men detta beror på att jag själv har upplevt att det faktiskt fungerar. Personligen svarar min kropp mycket positivt på tuning forks när den kombineras med spirituell healing. Bland annat har begynnande migränanfall kunnat undanröjas, utan sedvanlig medicinering. Just kombinationen tuning forks med spirituell healing har känts nödvändig för mig, eftersom gafflarna har aktiverat problemområdet i sådan omfattning att jag först känt mig sämre, för att sedan, när den spirituella healingen sätts igång, "trolla" bort all smärta. Förutom att jag själv har provat detta, har jag prövat denna behandling på såväl människor som djur. Djur är mera känsliga för ljud än vad vi är, så det kan ta lite längre tid att vänja dem vid gafflarna. Däremot förefaller djur bli stimulerade av vibrationerna av gafflarna när de sätt mot deras fysiska kroppar. Så här långt har jag sett hur hästar svarat fysiskt på gaffelbehandling på liknande sätt som akupunkturnålar. Några förefaller hamna i något transliknande tillstånd när jag ger dem behandling. Jag har även fått höra av hästägare hur deras oroliga hästar har blivit lugnare av vibrationsbehandling med gafflar. Min egen tik, som för övrigt är ett av de få djur jag träffat som inte gillar ljudet från gafflarna och därför brukar gå undan när jag tar fram dem, la sig bekvämt tillrätta och lät mig göra behandlingar på henne när hon var nyopererad. Och hon njöt, dessutom. Nu när hon läkt låter hon mig däremot inte komma nära henne med dem.

Min nya paroll är "bättre en gaffel i ryggen än smärtor som skär som en kniv i den..."